Eftersom jag haft tur och tidigare aldrig råkat ut för missfall ringde jag sjukvårdsupplysningen i onsdagskväll bara för att fråga lite om det är något särskilt man bör göra efter ett missfall. Då hon fick höra att jag haft rikliga blödningar sedan i morse blev jag beordrad att omgående bege mig till gynakuten för att undersöka detta. Tydligen har de någon riktlinje som säger att får man en riklig blödning bör man inom tolv timmar söka vård.
Trots att jag misstänkte att jag skulle bli fast akuten så åkte jag ändå dit. Det var med en vemodig känsla jag gick in i sovrummet och tittade på en så sött sovande Lilleman innan jag sa hej då till sambon. På gynakuten fick jag sitta i kö i 40 minuter innan jag ens fick anmäla mig. Sen satt jag i ytterligare två timmar i ett fullsatt väntrum innan kvällens läkare kom in i väntrummet och informerade om att hon hade två akuta fall och två vårdavdelningar att ta hand om innan hon skulle hinna börja beta av oss som satt och väntade. Hon var helt ärlig och sa att hon till slut skulle hinna med alla men att det skulle nog dröja en bra bit in på natten innan det hände. Då gav jag upp och åkte hem igen. Hade ingen lust att tillbringa natten i ett överfullt väntrum på sjukhuset.
Efter en natt med fortsatta blödningar och "mensvärk" åkte jag tillbaka till gynakuten. Jag kom dit precis när de öppnat så jag var först i väntrummet, men av någon mystisk anledning så öppnar de akuten en timme innan läkarna brukar komma dit. Känns ju konstigt, eller...
Efter två och en halv timme i väntrummet var det äntligen min tur. Det blev som väntat undersökning och ultraljud. Som jag redan visste så fanns det inget levande foster i livmodern. Dock så kunde de inte se några fosterrester heller. Det vara bara en liten tjockare slemhinna. Under ultraljudet undersökte de även mina äggstockar och äggledare men såg inget särskilt.
Jag fick en tid för återbesök om två veckor då de ska göra ett nytt ultraljud för att se så att allt kommit ut och att det ser fint ut. Dock så bestämde läkaren sig i sista sekunden att jag även skulle lämna ett blodprov för HCG-mätning innan jag gick samt att jag ska komma tillbaka om två dagar och lämna ett nytt. Anledningen till detta verkade vara just det att de inte såg några rester av en graviditet. Just då så tänkte jag inte så mycket på det men nu efter att ha googlat lite så känns det lite läskigt eftersom det verkar som om de ofta vill ta HCG-prover när de misstänker diverse otrevligheter. Jag har nu gett mig själv google-förbud fram tills dess att jag får besked. Blir det dåliga nyheter så får jag hantera det då, inte göra en massa självdiagnoser mha skräckberättelser på familjeliv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar